Debatt om amerikanska Golden i Svensk jaktavel:
Jag vill gärna starta en seriös debatt om vad vi i framtiden vill med våra jaktgolden. Jag är inte ute efter att kritisera enskilda uppfödare. Var och en måste följa sin övertygelse och stå för det man gör, men jag undrar om alla uppfödare och valpköpare är medvetna om olika länders användning av vår ras och vad dessa linjer kan få för konsekvenser för vår lilla avelsbas.
Att jag bekymrar mig för att vi får in för mycket amerikanskt blod i våra hundar beror på min oro för att vi ska få hundar som tappar sin "will to please" pga att vi får in en hårdhet som för mig inte är förenligt med den engelska fågelhunden.
I Amerika har man delvis helt andra tävlingsformer för retriever än i England och på kontinenten I Amerika har man bla har krav på väldigt långa raka linjer. För att få hundarna att gå på detta sätt använder man el-halsband som ger hunden en stöt när den avviker från linjen. Självklart medför detta att man avlar på de individer som lyckas bäst, dvs de som klarar av dessa dressyrmetoder. De hundarna är såklart hårdare i psyket än den engelska mjuka Golden.
Detta visar sig tydligt hos de hundar av denna typ som jag sett under många års resande ute i Europa i hundsammanhang – de må vara ”duktiga” – men de arbetar definitivt inte med glädje, utan ser mer ut som ”robotar”.
Min fråga är varför vi ska ta in hundar i våra linjer som är avlade för ett helt annat syfte än det som vi håller på med???
Några svarar då att vår ras är för vek och mesig. Detta kan jag absolut inte hålla med om, däremot tror jag att vi alla behöver se upp så vi bevarar dådkraften och modet – men detta får inte förväxlas med hårdhet, dvs förmåga att klara smärta och bestraffning.
Är man nu av den uppfattningen att man vill ha en hårdare retriever och en med amerikanska anlag, så finns det två utmärkta raser som har detta, nämligen Chesapeake Bay Retriever och Nova Scotia Duck Tolling Retriever.
Varför då göra om vår ras???
Angående elhalsband vill jag göra er uppfödare uppmärksamma på att denna metod används flitigt ute i Europa. Säljer ni valp till dessa länder, om ni inte tycker att el- träning är helt ok förstås, så tror jag att ni tjänar på att kolla upp era valpköpare innan ni säljer utomlands. Jag har själv nekat att sälja valp till Tyskland efter att köparen suttit vid mitt köksbord och berättat hur fina resultat han får när han el-tränar sina Golden. Jag vet också personligen att flera svensksålda Golden med framgångar i Europa är el-tränade – vill vi supporta detta?
För mig är det helt OACCEPTABELT att använda el-dressyr eller våld mot våra retrievers och jag har mått fruktansvärt dåligt och hamnat i flera konflikter när jag bevittnat detta vid ett flertal tillfällen utomlands. Eftersom det faktiskt är förbjudet med el-halsband även i flera europeiska länder förnekas såklart användningen av detta av de flesta. De använder halsbanden i skymundan, men det är väldigt tydligt när man ser hundarna jobba eftersom de måste använda vissa "triggers" på tävling för att påminna hunden om el-stötarna.
Självklart kan man inte veta allt som händer med hunden när man sålt den till ett annat land, men desto viktigare är det då att kolla upp valpköparen noga innan försäljningen.
För er som tror att jag överdriver och hittar på vill jag visa följande bild. Den ligger som huvud på samtliga sidor på Amerikanska Jaktretrieverklubbens hemsida. Att man där låter sponsorerna annonsera om el-halsband torde vara bevis nog…
Gunilla
