-men han avböjde mitt erbjudande om kaffe....
En kväll för ett tag sedan hörde jag upprörda stämmor ifrån hönshuset, jag sprang såfort mina knän höll ut till det stängda huset och kliver in. Det jag såg var höns som skrikande klumpat ihop sig på olika ställen och paniken var total, men jag kunde inte hitta något konstigt. Det hör till saken att min hjärna var inställd på att leta råttor eller en hermelin, några små raringar som tidigare decimerat antalt grönvärpare i min flock. Hönsen slutade inte skrika trots min lugnande stämma och plötsligt upptäcker jag mindre än 1 meter framför mig en stooor varelse med tofsar på öronen. Jag blev helt tagen, och vi stirrade nog på varandra mer än en minut - i mitt stängda hönshus, med bara en liten lucka för hönsen sitter en Berguv och kalasar på en av mina hönor. Jag trodde inte det var sant, denna makalösa fågel har jag bara sett på skansen eller museum förut och nu satt den där alldeles blickstilla och stirrade på mig.
Resten av familjen kom springande när jag äntligen fick mål i mun igen och den här bilden fick vi tack vare dotterns mobil. Tyvärr blev vi för många inne i hönshuset så fågeln flög helt frankt emellan oss och smet ut genom den halvöppna dörren.
Sorgen efter de 3 hönor han lyckades ta död på är såklart stor, eftersom det var mina egenuppfödda grönvärpare som inte går att ersätta - men trots det är jag mycket tacksam för denna otroliga upplevelse.
Cleo är riktigt stor nu, med den karakteristiska getformen som mina tikar brukar ha. Hon går fortfarande med på promenaden och äter gärna, men jag tror att det börjar närma sig så smått.
gunilla
