Årskrönika 2015

     Så var det dags igen - ytterligare ett år har förflutit, denna gång har det varit övervägande glädje - vilket känns som en ynnest i dessa tider. Regnbågen slutar i dungen utanför huset - och där ligger skatten - på riktigt :)

Innan jag börjar berätta om allt som hänt, vill jag passa på att Gratulera alla framgångsrika valpköpare som gjort fantastiskt fina insatser under året inom flera dicipliner - Ingen nämnd och ingen glömd :)

Året började som vanligt med slyngeljakt på fasan, ett alltid lika trevligt sätt att avsluta jaktsäsongen på. En säsong som varit lite tuff eftersom jag saknade min klippa, min Dream. Men de "unga" gör sitt bästa och fram emot hösten fungerade det fint igen.

I början av februari valpade vårt solsken Strössel - lika naturligt och självklart som hon lever hela sitt liv, satte hon sex valpar till världen. Det mest spännande med Jack Russel valpar är att få se vilka färger naturen slumpat fram och vilken pälskvalitet. Här fanns både rent sv/vita och brun/vita med och utan rufs - jättefina allihop.

               I februari startade vi också en helt ny sorts kurs - vandringskursen/ gå trevligt med och utan koppel kursen. Det blev en succé och när vi avslutade så hade de allra flesta lagt kopplet i fickan och vi gjorde alla en stor "pack walk" tillsammans, riktigt mäktigt och till stor glädje för både hundar och förare.

Vi ordnade också en VIP kurs i ledarskap på begäran, vi har ett gäng härliga människor som hela tiden vill fördjupa sig i vår filosofi och det känns väldigt spännande att få erbjuda nya insikter i

det här med att leva med hund i en annan dimension, där kommunikation, trygghet och glädje hör till grundstenarna.

I mars gjorde vi en akututryckning till England några dagar för att hjälpa en god vän med hennes jaktlabbe. Trevliga dagar och ett bra resultat med hunden gjorde att resan gick lätt och smidigt.

Våren är en intensiv kurstid, med ledarskapskurser, föredrag och valpkurser - men trots detta så är det fortfarande lika roligt, tänk att få jobba med det bästa, hela tiden.

Jag måste också berätta om våra underbara praktikanter, Linnea och Frida , två unga tjejer som gick på "hundgymnasium". Vilka resurser! De var vakna, intresserade och jätteduktiga. Ingen uppgift var för knepig eller för jobbig, de tog sig an städning av kennel med samma positiva inställning som de avmaskade och klippte klor på valparna. Hundarna sköttes galant och de fick också prova på att gå med flera hundar lösa i flock, enda felet är att de bor så väldigt långt bort. Linnea kom sedan med sin syster och tog hand om hela gården , så vi kunde åka på semester och veta att allt från fasankycklingar till valpar hade den bästa omvårdnaden - Tack !

     12 maj var det dags för årets höjdpunkt, vi åkte till Californien och gick kurs i 5 dagar för Cesar Milan. Bengt och jag åkte tillsammans med vår kära Camilla, som blev en värdefull guide eftersom hon varit i Florida och gått en kurs tidigare. Vilken resa - Cesar på dagarna och spännande utfärder på kvällarna. Som stor fan av Forrest Gump var det såklart kul att äta middag hos Bubba Schrimp på piren i Santa Monica och att åter få stifta bekantskap med flera ställen som jag inte varit på sedan sonen var liten.

Många matnyttiga kunskaper tog vi med hem, men den största behållningen var nog att få tillbringa så mycket tid med en människa som är en av de ödmjukaste och finaste människor jag mött. Man kan utan överdrift säga att han är världens största "hundmänniska", just nu jobbar han i Kina t ex, men han har inte alls tappat fotfästet, utan är en underbar människa med många egenskaper som gör honom unik i kommunikationen med hundar och människor. Hans center var beläget i öknen och han har med egna händer (bokstavligt talat) byggt upp en anläggning, där han förutom hundarna också hyser grisar, får, sköldpadda, lama och andra spännande djur, alla ingår i arbetet med att rehabilitera hundar och att lära oss människor hur attityd och energi påverkar de flesta djur.

Vi hade också ett par valpkullar under våren och sommaren och det känns verkligen lyxigt att ha möjligheten att ha flera kullar varje år. Tack vare det kan jag komma lite närmare mitt mål att utveckla Jaktgolden som ras, både mentalt, hälsomässigt och jaktligt, vilket såklart är ett styvt jobb, men när jag tittar i backspegeln på snart 30 års uppfödning, så kan jag inte annat än känna

lite stolthet - även om "jante" skriker i protest ;)    

2015 kom vi "bara" 2:a när det gäller utmärkelsen Årets Uppfödare, men efter att ha erövrat pokalen 2014 och 7 gånger före det, så känns det som ett fint kvitto på att det lönar sig att "tänka, andas och leva" avel - i mitt fall med tyngdpunkten på linjeavel.

Juni brukar innebära en tur till Italien och våra käraste vänner Alessandra och Sergio, så även detta år. Vi varvar härliga middagar , timslånga frukostar med lite hundträning och någon liten utflykt till vår älsklingsby nära Alperna.

Sedan ett par år arrangerar vi B-prov här på Gyllerboda. Detta år var det NKL och EKL. Domare var Sven Ludvigsson, som jag gärna skänker ett stort tack till - en klok och balanserad domare, som ser till det jaktliga, även om vi använder tygpåsar och kallt vilt - ett mycket trevligt upplagt prov och klok bedömning.

En annan höjdpunkt på sommaren är KM för Goldens. Jag tycker det är årets roligaste prov, med chans att få se en mängd Golden från olika linjer och inte minst att få träffa många av mina underbara valpköpare.

    I juli slog vi upp dörrarna till vårt alldeles nybyggda hundpensionat. 7 super fräscha boxar med egna rastgårdar och ett praktiskt välkomnande kök/reception.

Vi har haft väldigt bra beläggning och fått så mycket uppskattning från nöjda hundägare som känner att hundarna mår gott här, de är helt lugna och balanserade när de blir hämtade och vårt mål är just att vistelsen ska innebära en skön "semester" för hundarna. Bengt som älskar att jobba med hundarna njuter i fulla drag och även den osäkraste, räddaste hund mår riktigt gott här.

Hösten är ju jakternas tid. Tänk att få vara så privilegierad så man kan ta en kvällspromenad ner till sjön för att skjuta några fina and apporter för hundarna, för att sedan gå hem och ta en kopp te tillsammans.

Bengt grävde en liten damm till, så att änderna kan flyga emellan och också har ett ställe där de alltid är fredade, detta har fungerat utmärkt och vi fick fina sträck mellan vattnen.

Fina fasaner hade vi också, bl a till en mycket trevlig A-provskurs och nu har vi fångat in hönor som förhoppningsvis ska berika markerna med nya unga fåglar till nästa säsong.

En stor del av tiden under hösten gick också åt till alla valpar, ett jobb som jag aldrig tröttnar på. Återigen känner jag mig oerhört privilegierad, som kan föda upp många valpar, att varje år ha möjlighet att spara ett par stycken hemma som får växa upp i vår härliga flock och att ha så många kompetenta , trevliga människor som vill ha valpar ifrån oss.

På detta sätt kan vi föra aveln framåt i en lite högre takt än vad som annars vore möjligt, vi kan också vara hårda och kritiska i vårt val av avelstikar, vi har ju flera att välja på och då kan vi gå vidare på det allra bästa - vilket såklart är lite lyxigt. De hundar som inte blir avelstikar, inte för att det var något fel på dem, utan för att vi tyckte någon annan passade bättre, får göra skillnad i samhället, som t ex vårdhundar, servicehundar eller hos tull och polis.

I november var det dags för Bengts dröm att gå i uppfyllelse - vi åkte till England för att starta Spaniel. En fantastisk resa som man kunde följa på Bengts Fb sida, vi kommer också att lägga in den på Gyllerbodas hemsida.     

Det största minnet från resan måste nog ändå bli när Bengt startar Gamy och Leo på FT och av de 5 hundarna som var kvar till slutet, så förde han 2 stycken. Gamy gick till Run Off och hade inte riktigt turen med sig med terrängen, så den duktiga medtävlaren tog hem vinsten och Bengt slutade som 2:a, den bästa placeringen en svensk spaniel fått i Storbritannien (om vi har rätt), dessutom fick Leo Co M

Tänk att det gick vägen och Bengt som sagt i alla år - "om jag så bara får vara kvar på provet i 20 sekunder, ska jag vara nöjd"...

- Det blev lite bättre än så :))

  När vi kom hem hade gänget samlat ihop till en trevlig uppvaktning, det var dags för mig att fylla 60 - gott o trevligt och en jättefin liten jaktradio fick jag - Tack Alla!

December kom, med trevliga fasanjakter, underbara luncher i jaktstugan, tack Carolina och Rosa Skattlådan, jul med barn och barnbarn och mycket tid för lugn och ro, Nyårsafton med 12- slag ute i pensionatet

och Nytt År - med Nyårskonserten från Wien dundrande i högtalarna, såg jag ljuset komma tillbaka och ett nytt blankt blad ligga framför mig - vi får se vad 2016 bär i sitt sköte.

gunilla

                                                                                                            Mot nya framgångar!

se utbildning Små julklappar 2,5 vecka

Vi har köpt en ny större bil (för många hundar ;), den gamla är till salu. Detta är den perfekta hundbilen, med extra utrustning och taklucka i skåpet för hundarnas komfort.  Ring eller maila för mer info.

Ett mail från Belgien och min superduktiga valpköpare Åsa Pehrsson !  Stort GRATTIS! från stolt uppfödare :)

Lite på skrytfronten, eftersom man ju får skryta ohämmat om sin hund för uppfödaren: Muscot har haft en fantastisk säsong i år. Mitt mål var att få en excellent på Field Trial, men det har istället blivit 2 CACT och 3 reserv CACT på franska Field Trials! Vi avslutade året med att delta i franska retrievermästerskapet den 12 december. Jag var så glad över att vi hade kvalificerat oss (man behöver ett CACT och ett excellent från innevarande årets provsäsong för att kvalificera), och såg fram emot att delta, men hade absolut inga förväntningar om resultat. Provet gick som två parallella prov med två domare för vardera. Vinnarna i de två proven skulle göra upp om mästerskapstiteln. En av de fyra domarna var din gode vän Sergio Franchi från Italien. Han dömde dock inte Muscot, men han kom fram och berömde honom…

Vi startade i första omgången (man gick tre och tre) som hund nummer tre. Eftersom Muscot fick två fåglar och de andra två hundarna fick tre st, fick vi även vara med i den andra omgången och hämta en tredje fågel. Det hade skjutits ett femtontal fåglar framför linjen och till vänster, och Muscot skulle ta den där längst till höger som var vingad. Domaren underströk att han inte fick gå in i området där de andra fåglarna hade fallit. Jag skickade Muscot och han fixade apporten utan någon som helst styrning – jag visste att han hade haft koll på fågeln! När alla grundomgångar var avklarade och vi bröt för en sen lunch, satte jag in Muscot i bilen och konstaterade att vi hade haft en trevlig dag och att Muscot hade gjort ett mycket bra arbete. Då kom en av domarna fram till mig och bad mig hämta Muscot för den avslutande omgången. Nu var vi totalt 9 hundar kvar uppdelade i två prov à två domare vardera. Muscot gjorde flera fina apporter och tilldelades slutligen reserv CACT! Hunden som fick CACT framför oss var också den hund som vann hela mästerskapet mot CACT-hunden från det parallella provet. Det var inte förrän i bilen hem på kvällen som det gick upp för mig hur långt vi faktiskt kom. Jag hade varit så fokuserad på att föra hund att jag inte hade tänkt på de andra. Det fina med Muscot är hans enorma arbetsglädje. Trots 14 timmar i bil och prov hela dagen, stod vi morgonen efter på jakt och han gjorde i vanlig ordning ett utmärkt arbete.

Vi ska på ett prov till i slutet av januari innan säsongen är över för denna gång.

gunilla

  Underbara Honey med sina 7 små julklappar - 2 flickor o 5 pojkar

Visst kom de på Julafton, precis som "planerat" - lugn och behaglig valpning, det tog ganska precis två långfilmer och vi tittade mest på - Jag hör av mig till er valpköpare om några dagar.

Ovanpå på detta så har vi fler glada nyheter. Teddy och Myzak är parade och nu väntar vi med spänning på ultraljud om några veckor - så om Julklapparna inte räcker, så hoppas vi på denna parning - ha tålamod och håll tummarna alla valpköpare :))  Mer info finns på valpsidan.