Som Retrieverns skapare, Britterna, använt sig av under nästan ett århundrade. Våra retrievers är en produkt av linjeavel från allra första början eftersom alla stammar från ett fåtal individer, för Golden har de t om namn, de hette Nouss och Belle. Under de följande seklet fortsatte man att linjeavla och resultatet av det är vår ras, den ras som vi alla är så förtjusta i.
När vi importerar hundar ifrån England är de allra flesta ganska hårt linjeavlade om man tittar lite längre än de 3 leden som står på våra stamtavlor. Detta innebär att dessa hundar som är väldigt i ropet, är en produkt av linjeavel och de används i avel även av människor som tar avstånd ifrån linjeavel, eftersom man kanske inte tänker på att en linjeavlad hund inte "tvättas" ren från sina gener bara för att man parar med en obesläktad individ.
Själv har jag lärt mig denna intressanta konst på olika sätt, genom åren har jag stött på kunniga människor som hjälpt mig, även om de flesta i Sverige sysslat med andra raser. Min stora förebild är en Pointer uppfödare som var otroligt duktig på att linjeavla och som trots att han är död, fortfarande ses med oerhört stor respekt och hans hundar kommer att förbli oslagbara även om man jämför med dagens konkurrens.
Som uppfödare måste man stå på egna ben, tro på sitt och våga göra saker som kanske inte alltid är så populära, det är i alla fall den väg jag valt. Man kan också föda upp hundar obesläktat, sk utavel och hoppas på turen, vilket är lite svårt på just vår ras eftersom avelsbasen inte är så stor och utbudet av jaktgolden är ganska litet. Vilket man än väljer, så står man där med resultatet och får stå för det - såklart, i min värld hjälper det inte att skylla på hanhunden, vädret eller någon annan, ansvaret är och förblir uppfödarens.
Allt kan hända, vare sig man sysslar med linjeavel eller annan avel, det är trots allt inga kylskåp vi säljer , utan levande individer.
Jag har ingen önskan om att alla ska syssla med linjeavel, det är något man väljer eftersom det är en svår konst som kräver kunskap om hundar och linjer. Man måste också ha känsla och en stor portion ärlighet och ödmjukhet för att lyckas med det. Man måste som uppfödare kunna titta på sina uppfödningar med klara ögon, helt utan prestige, man måste kunna "stänga linjer" dvs avstå från att gå vidare på hundar och också helt ärligt kunna säga till sig själv - det här blev inte så bra.
Om man gör detta kommer man att få fram bra hundar, men om ser en enstaka valp med någon form av ”defekt” som ett misslyckande kommer man inte att komma långt.
Att hela tiden syssla med utavel ger en "falsk" trygghet som jag ser det, man njuter av en heterosiseffekt (samma som händer första generationen blandrashundar), man får en salig blandning av gener, där ingen känner igen någon annan och hundarna blir väldigt olika och man kan aldrig ”veta” vad man kan förvänta sig, men det blir ofta ganska friskt eftersom man inte dubblar några gener. Däremot kan man aldrig skydda sig från sjukdomar och defekter som finns ”gömda”. Det här låter ju bra, men sen måste man ju gå vidare och då kommer problemen, som många uttrycker, det är svårt att hitta "nya" hanhundar. Eftersom att avelsbasen då är liten kommer generna förr eller senare att mötas och då "poppar" det upp sjukdomar som man blir så ledsen och förvånad över och när man ska försöka rensa bort dem kan man inte, man har ju ingen aning om var de kom ifrån... Då ropar man på gentest och börjar skylla på andra, för jag som uppfödare har ju bara "drabbats" och kan ju absolut inte ställas till svars - eller....
Linjeavel är att våga ställa frågan - vad har jag i mina linjer, vad är bra och vad tycker jag inte om. När du får svaret, kan du avstå från vissa parningar och också med lite mer säkerhet göra andra. Överraskningarna med en bra kontrollerad linjeavel är inte så stora, även om det såklart kan dyka upp oförutsedda saker där också, som sagt, det är inga kylskåp. Men när jag väl fått svaret, kan jag fortsätta linjeavla och veta mer vad jag kan förvänta mig, både sundhetsmässigt och funktionsmässigt.
Att linjeavla innebär inte att man får sjukare hundar, tvärtom, man ställer frågor som gör att man kan undvika de hundar som bär på sjuka gener när man avlar vidar och får på så sätt friskare hundar i stället.
T ex så har jag en kull som nu är 3,5 år med en inavelsgrad som för mig är ”helt normal”, men som en del tycker är väldigt hög, där alla är friröntgade fram o bak, fria ögon på de som är lysta, dessutom är alla meriterade, den bästa är INTFTCH, de andra har också fina meriter på bruks o jakt – det är väl ett godtagbart kvitto på att linjeavel fungerar.
Efter mer än 20 år och ett mycket stort antal valpar, som är dokumenterat hälsosamma och frmgångsrika, kan jag sälja valpar, där jag kan berätta för valpköparen villken sorts hund den kan förvänta sig, jag har dessutom ställt så många "frågor " om mina hundar, så jag är inte jätteorolig över vilka defekter som ska dyka upp (sen kan man aldrig veta till 100% såklart) vilket gör att många tycker att det är tryggt och skönt att köpa valp hos mig.
Jag anser att vi har ett antal mycket seriösa och duktiga uppfödare i Sverige, de avlar inte som jag, men de tror på det de gör och och har sina egna ideal. Detta ser jag som positivt, det finns några olika typer av Goldens att välja på för den som vill och jag ser oss inte som konkurrenter utan vi kompletterar varandra.
Jag när fortfarande på en fåfäng dröm - att vi Goldenuppfödare oavsett typ eller ideal,( jag hyser t ex väldigt stor respekt för en av våra absolut bästa Show uppfödare, som jag anser är mycket skicklig fast vi står så långt ifrån varandra i tycke och smak)- att vi skulle kunna glädjas åt avarandras framgångar och se det som om VÅR ras går framåt istället för att ägna kraft och energi till att försöka smutskasta och förgöra..
Om du tycker att det här låter spännande, hör av dig - jag har haft ett mycket uppskattat föredrag om detta i våras - kanske blir det fler.
gunilla
