Några av våra hundar har i tidiga valpstadiet , från den dagen tänderna kommer, ett underbett, dvs. underkäkens tänder ligger framför övertändernas när munnen är stängd. Genom erfarenhet och från expertishåll har vi lärt oss att detta oftast går att rätta till om man är observant. Det kräver dock att man som uppfödare tydligt förklarar för valpköparen vikten av att så fort hundens tandömsning startat så måste man ”hjälpa till” att avlägsna mjölktänderna i främre nedre delen av käken, dvs de små tänderna som sitter mellan hörntänderna. Skälet till detta underbett är inte ärftligt utan beror på att tillväxten av käkarna kommit i obalans och underkäken växer därför fortare än överkäken. Så for de små tänderna då är på plats, så låser de effektivt överkäken som inte kan växa ikapp. Man ska absolut inte dra ut några tänder, bara pilla loss dem när de ändå är på väg att lossna i underkäken av sig självt, för att på så sätt ge överkäken en chans att växa till sig. Dessa hundar får sedan när de permanenta tänderna är utväxta, ett perfekt bett.
Detta ska dock inte förväxlas med ärftligt underbett som ibland inte syns förrän efter leverans, men som nästan alltid ”varnar” vid 7-8 veckors ålder genom att bettet är väldigt tajt eller till och med lite under. Självklart kan man inte förhindra detta underbett på annat sätt än genom avelsurval.
En del hundar får på ålderns höst ett mindre underbett, endast framtänderna, hörntänderna sitter där de ska, som beror på att käken precis som på oss människor växer hela livet och då blir ”längre och smalare”. De hundar som drabbas av detta får framtänder i underkäken som ser ut att inte ”få plats” utan i stället viker sig något utåt, varvid de kommer utanför överkäkens små tänder. Detta får vi se som ”ålders-charm” och har absolut ingen betydelse för hunden.
